Nej. Högkänslighet är ingen diagnos. Det är ett personlighetsdrag som forskarna kallar sensory processing sensitivity, och de beskriver det uttryckligen som ett temperamentsdrag, inte en störning (Greven m.fl., 2019).
Frågan är vanlig. Många känner igen sig i beskrivningen av en högkänslig person och undrar om det är något man kan få fastställt hos en läkare eller psykolog. Svaret är nej. Men det betyder inte att högkänslighet är påhittat. Det är ett drag som forskare studerar.
Nej – det är ett personlighetsdrag
En diagnos beskriver ett tillstånd som orsakar problem och som vården kan bedöma och behandla. Ett personlighetsdrag är något annat. Det är en del av hur du fungerar, på samma sätt som att vara mer eller mindre öppen för nya erfarenheter.
Forskarna bakom begreppet är tydliga. I en stor översiktsartikel skriver elva forskare att sensory processing sensitivity "is conceptualised as a temperament trait, and not a disorder" (Greven m.fl., 2019). De beskriver det också som ett vanligt och måttligt ärftligt drag.
Högkänslighet är alltså inte sjukdom. Det är inte heller samma sak som introversion. Arons studie från 1997 visade att draget delvis är oberoende av social introversion (Aron & Aron, 1997). Översiktsartikeln från 2019 skriver också att alla högkänsliga inte har en socialt introvert profil (Greven m.fl., 2019).
Vad säger forskningen?
År 1997 publicerade Elaine och Arthur Aron en studie om sensory processing sensitivity i Journal of Personality and Social Psychology. Där tog de fram HSP-skalan, ett frågeformulär med 27 påståenden (Aron & Aron, 1997).
En genomgång av hjärnavbildningsstudier beskriver draget som stabilt. Det kännetecknas av större empati, medvetenhet, lyhördhet och djupare bearbetning av det som är viktigt i omgivningen (Acevedo m.fl., 2018).
Ett centralt fynd handlar om miljön. Högkänsliga påverkas mer av sin omgivning – åt båda hållen. I en svår miljö ökar risken för stressrelaterade problem. I en stödjande miljö får de ut mer av det positiva än andra (Greven m.fl., 2019). Samma mönster syns i en studie från 2023 med en kortare version av HSP-skalan: de som skattar högt reagerar starkare på både negativa och positiva erfarenheter (Pluess m.fl., 2023).
Det bredare fenomenet kallas environmental sensitivity, miljökänslighet (Greven m.fl., 2019; Pluess m.fl., 2023).
Hur vanligt är det?
Här skiljer sig siffrorna. Det beror på hur man räknar.
15–20 procent. De tidiga studierna uppskattade att ungefär 15–20 procent av befolkningen ligger högt på draget (Greven m.fl., 2019). Flera teorier har utgått från att människor delas i två grupper: högkänsliga och övriga (Lionetti m.fl., 2018).
Omkring 31 procent. År 2018 testade forskare saken på ett annat sätt. De lät data från drygt 900 universitetsstudenter avgöra hur många grupper som fanns. Resultatet blev tre grupper, inte två: 29 procent låg känslighet, 40 procent medel och 31 procent hög känslighet (Lionetti m.fl., 2018). Forskarna kallade dem maskrosor, tulpaner och orkidéer.
Samma studie fann att känslighet är ett kontinuerligt och normalfördelat drag (Lionetti m.fl., 2018). Det finns alltså ingen skarp gräns. Alla har en grad av känslighet, och vissa har mycket.
Hos barn och unga 8–19 år hittade forskare samma tre grupper. Den högkänsliga gruppen var 20–35 procent (Pluess m.fl., 2018).
Hur skiljer det sig från till exempel ADHD eller autism?
Här behöver man vara försiktig. Forskningen är ung och svaren är inte färdiga.
Det som finns visar både skillnader och överlapp. En genomgång av hjärnstudier fann att högkänslighet skiljer sig från autism, schizofreni och PTSD i hur hjärnan svarar på sociala och känslomässiga intryck (Acevedo m.fl., 2018). Samtidigt fann en studie på 274 vuxna, inte patienter, ett måttligt samband mellan högkänslighet och självrapporterade ADHD-drag (Panagiotidi m.fl., 2020). Ett samband säger inget om vad som orsakar vad. Översiktsartikeln från 2019 nämner också drag av autism bland de utfall som kopplats till högkänslighet (Greven m.fl., 2019).
Det betyder att man inte kan använda högkänslighet för att utesluta något annat. Och man kan inte heller använda en ADHD- eller autismdiagnos för att utesluta högkänslighet. Det är olika saker. Bara vården kan utreda en neuropsykiatrisk diagnos.
Kan man testa sig?
Ja, men inte för att få en diagnos.
Forskningen använder självskattningsformulär. Det första formuläret för vuxna var HSP-skalan med 27 påståenden (Aron & Aron, 1997; Greven m.fl., 2019). Det finns också en kortare version med 12 påståenden (Pluess m.fl., 2023) och en version för barn (Pluess m.fl., 2018).
Ett sådant test mäter hur högt du ligger på ett personlighetsdrag. Det säger ingenting om sjukdom.
När ska man söka hjälp?
Att vara högkänslig är inget problem i sig. Men högkänsliga kan, som alla andra, må dåligt. Stress, oro, nedstämdhet eller utmattning ska tas på allvar.
Om du mår dåligt: kontakta vårdcentralen eller 1177. Säg gärna att du känner igen dig i högkänslighet, men låt vården göra bedömningen. Draget förklarar inte allt, och det ska inte stå i vägen för att du får rätt hjälp.
Vill du veta mer?
Högkänslighet är ingen diagnos. Det är ett sätt att vara funtad. Med styrkor som djup bearbetning, empati och lyhördhet. Och med utmaningar som överstimulering.
Att förstå sitt eget drag gör skillnad. Läs mer om vad högkänslighet är på asavikman.com/hogkanslighet. Där hittar du också mina böcker och digitala verktyg för dig som vill leva mer hållbart med din känslighet. Är du ofta helt slut efter dagen? Då är onlinekursen Högkänslig och trött? ett bra ställe att börja.
Källor
Aron, E. N., & Aron, A. (1997). Sensory-processing sensitivity and its relation to introversion and emotionality. Journal of Personality and Social Psychology, 73(2), 345–368. https://doi.org/10.1037/0022-3514.73.2.345
Greven, C. U., Lionetti, F., Booth, C., Aron, E. N., Fox, E., Schendan, H. E., Pluess, M., Bruining, H., Acevedo, B., Bijttebier, P., & Homberg, J. (2019). Sensory Processing Sensitivity in the context of Environmental Sensitivity: A critical review and development of research agenda. Neuroscience & Biobehavioral Reviews, 98, 287–305. https://doi.org/10.1016/j.neubiorev.2019.01.009
Lionetti, F., Aron, A., Aron, E. N., Burns, G. L., Jagiellowicz, J., & Pluess, M. (2018). Dandelions, tulips and orchids: evidence for the existence of low-sensitive, medium-sensitive and high-sensitive individuals. Translational Psychiatry, 8, 24. https://doi.org/10.1038/s41398-017-0090-6
Pluess, M., Assary, E., Lionetti, F., Lester, K. J., Krapohl, E., Aron, E. N., & Aron, A. (2018). Environmental sensitivity in children: Development of the Highly Sensitive Child Scale and identification of sensitivity groups. Developmental Psychology, 54(1), 51–70. https://doi.org/10.1037/dev0000406
Pluess, M., Lionetti, F., Aron, E. N., & Aron, A. (2023). People differ in their sensitivity to the environment: An integrated theory, measurement and empirical evidence. Journal of Research in Personality, 104, 104377. https://doi.org/10.1016/j.jrp.2023.104377
Acevedo, B., Aron, E., Pospos, S., & Jessen, D. (2018). The functional highly sensitive brain: a review of the brain circuits underlying sensory processing sensitivity and seemingly related disorders. Philosophical Transactions of the Royal Society B: Biological Sciences, 373(1744), 20170161. https://doi.org/10.1098/rstb.2017.0161
Panagiotidi, M., Overton, P. G., & Stafford, T. (2020). The relationship between sensory processing sensitivity and attention deficit hyperactivity disorder traits: A spectrum approach. Psychiatry Research, 293, 113477. https://doi.org/10.1016/j.psychres.2020.113477